söndag 14 november 2010

Tomtiga pepparkaksformar


Säsongens 1:a tävling!

Snart är det dags att börja baka pepparkakor och då vore det väl roligt att vinna lite nya formar!

Du har möjlighet att vinna 5 tomtiga formar.

Vill du delta i tävlingen skriver du om ditt bästa pepparkaksbaksminne i detta inlägg och dessutom länkar du till denna tävling i din blogg.

Har du ingen egen blogg kan du maila till tre personer och tipsa om den här tävlingen, skicka en kopia på mailet till mig tina.gustafsson70@gmail.com

Tävlingen pågår till den 19 november, kl 00:00.

Vinnaren presenterar jag strax där efter!

10 kommentarer:

  1. sv: Ja, det ska jag absolut göra senare frammåt jul :)

    SvaraRadera
  2. Mitt bästa pepparkaksminne är från 2008. Jag firade min allra första jul i min första lägenhet. (okej, jag bor där nu med.) Det var min sons första jul och han, jag och hans pappa satt alla i köket och bakade pepparkakor och pepparkakshus. Lilleman bakade inte så mycket, men han åt skumtomtar istället. Det var julmusik och ett helt perfekt pepparkakebak. :)

    Länken till mitt inlägg är här http://momlovesyou.blogg.se/2010/november/tomtiga-pepparkaksformar.html#comment

    Hoppas jag vinner! :D

    SvaraRadera
  3. Jag vill vara med och tävla, jättejättesöta pepparkaksformar ju! :)

    Mitt speciella pepparkaksminne är ett av de finaste minnena jag har av mina vänner. Det var så att jag flyttade hemifrån när jag var 16 år för att studera (60 mil hemifrån!). Detta gjorde ju självklart att jag inte var hemma med min familj under hela december och alla vet ju hur mycket jag älskar julen. Jag var på fullaste allvar riktigt ledsen över att inte kunna vara hemma och baka och pyssla, lyssna på julmusik och pynta huset tillsammans med mamma. Men då gjorde mina vänner något så fint för mig!

    De "kidnappade" mig direkt efter att skolan en fredagseftermiddag och satte ögonbindel på mig, sedan körde en av mina vänners mamma runt med mig i sin bil för att jag skulle tappa bort mig totalt och till slut kom vi fram till slutdestinationen och jag anade ju ingenting! Jag klev då in i en av mina vänners hus och där stod alla i kockmössor och förkläden och det låg flera lass med pepparkaksdeg på bordet. Det var ljus tända överallt och det luktade himmelskt gott och jag började gråta av lycka för att de hade tagit något till mig som betydde väldigt mycket för mig, julen och glädjen att baka tillsammans och lyssna på julmusik :)

    Jag kommer aldrig att glömma det och som pricken över i:t så avslutade vi med ett mjölkrig och smaskade i oss resten av pepparkaksdegen :)

    Länken till din blogg finns i detta inlägget: http://julitomteverkstan.blogg.se/2010/november/jag-tavlar-hos-tinas-jul.html

    SvaraRadera
  4. Therese, Festfokus17 november 2010 kl. 10:13

    Åh! Jag vill också vara med och tävla eftersom jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna....men jag bakar inte. I stället går jag varje år och köper en burk med pepparkakor, som jag varje mars slänger....nåja. Jag älskar julen och sånt, men pepparkakorna får någon annan. Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. Tur att du påminde mig om det, det försvann väl ur mitt minne.. :-) Här är i alla fall minnet och jag har ju, som du vet, länkat i min blogg också!!

    Det var för några år sedan då jag jobbade på ett demensboende och i december skulle vi, tillsammans med de gamla, baka pepparkakor. Dementa människor är ju inte alltid helt lätta att göra saker med, det är ofta mycket som rör sig i deras huvuden och om de är rörliga så är det svårt att få dem att stanna på ett ställe. Men, några av tanterna (framförallt tanter, gubbarna tyckte väl inte det var deras tekopp) var i alla fall med till och från och speciellt minns jag en liten dam. Hon satt i rullstol, så hon kunde ju inte delta så aktivt, men hon hade tidigare haft ett bageri, så bakning kunde hon ju. Just på grund av rullstolen så fick hon hjälpa till att vakta pepparkakorna i ugnen och när jag tog ut plåten kunde hon säga om det var klart eller om de skulle vara inne lite till. Eftersom denna lilla dam annars var ganska "borta" och hade svårt att förstå saker man sa eller varför man skulle göra si eller så, så var det extra roligt att se hur hon liksom blommade upp när hon fick vara med om detta som hon så väl kände igen!
    Sådana här händelser är anledningen till att man (jag) gillade jobbet - ibland är det väldigt påfrestande, det tar mycket energi men, när man får den där igenkännande blicken så försvinner allt det jobbiga!!

    SvaraRadera
  6. Can you believe I have never made Gingerbread? I was thinking of making some this year so if you have posted a good recipe I would love to know it!

    Thanks so much for the give away. I hope I can still enter even though I have not made gingerbread before.

    Best wishes,
    Natasha.

    SvaraRadera
  7. Är väldigt gärna med och tävlar! Länken är här: http://christmascarol.blogg.se/2010/november/tavling.html

    Mitt bästa pepparkaksminne måste nog faktiskt vara julen 1996 när jag var 7 år gammal. Som vanligt var pepparkaksbak en tradition i vår familj och min pappa var mästare på att hitta på nya pepparkakshus att göra. Detta året skulle han slå på stort; Det blev ett höghus med flera våningar, balkonger och ja, allt du kan tänka dig! Och det blev så vackert, jag ser det framför mig än idag, MEN, sedan kommer en annan av pappas egenskaper in, klantigheten, då han får för sig att han ska lyfta huset i taket för att få över det på en bricka. Hur länge tror du huset stod sådär vackert och fint? Ett par minuter! Haha, huset rasade samman och vi skrattade så mycket allihop, för jag och mina bröder blev alldeles överlyckliga över att få äta pepparkakshuset samma dag som det gjordes! :-)

    SvaraRadera
  8. Jag är med!!!

    Mitt bästa minne av peppisbak är när jag var liten och kom till mormor och morfar. Dom hade varje år en GIGANTISK deg, som delades ut bland deras barn (dom har 6 st och alla fick en bit var). Sen hade de en dag, några dagar innan lucia, som var peppisbakdagen. Då poppade morfar Vikingarna på KASSETT och sedan bakade de mellan 2000-3000 pepparkakor. Dom har en sådan där gammal grej från morfars mamma som man håller i handen och liksom drar som någon slags "klubba" som bildar kakor i degen (jättesvårt att förklara) men det hela såg alltid ut som löpande-bands-metoden. Och resultatet var SJUKT mycket pepparkakor. När det var halvtid, så tog man paus och åt av pepparkakorna och byttade sönder dem i kall mjölk.
    Det här tog alltid från tidig otta fram till kvällen och var alltid lika roligt och stämningsgivande.

    SvaraRadera
  9. Julminne
    Förra julen var väldigt speciell då vi firade vår första jul tillsammans med min sons familj på hans pappas sida i Tobago, Västindien. Det var sonens pappa, farmor, faster, storkusiner och lillkusiner. Dagarna innan juldagen ägnade vi åt att göra fint hemma i Farmors hus, inte så som jag är van vid med Ajax och trasa, utan vi målade om(!) både in- och utvändigt så huset skulle se fint ut på Jesu födelsedag.
    Faster dekorerade vardagsrummet med stora fina vita fjädrar som såg ut som luddiga änglavingar, och som fastnade på kläderna om man gick för nära och huset är litet så det gick inte annat än att gå för nära.
    På juldagen vilket är den dag de firar jul i Västindien, hade vi svenskt- och tobagonskt julbord. Faster hade önskemål att jag skulle laga lite svensk mat och ta med. Janson och sill kändes uteslutet, då Tobago är en ö och man har stor tillgång av sprattlande färsk fisk, då ville inte jag komma med konserverad fisk. Köttbullar kändes lite tamt, då de normalt äter mat med mycket smak och kryddor. Det slutade med att faster bestämde att jag skulle bidra med den typiskt svenska rätten vegetarisk lasagne, samt vegetarisk gryta på potatis och färska rödbetor. Så om ni kommer till Tobago och får höra konstiga historier av vad vi svenskar har för julmatstraditioner så vet ni vem ni ska skylla på. Just det, fastern.
    Vi hade bestämt att vi skulle vara hos dem klockan 14.00 på juldagen. Svenska som vi är, var vi såklart där på utsatt tid. Men ingen var färdig då vi kom, helt i enlighet med den västindiska inställningen till tid.
    Ingen förutom farmor då. Farmor satt där hon alltid sitter, i sin trädgårdsstol av plast, vid köksingången i vardagsrummet, lite som en vakt. När man är så gott som blind blir det mycket vaktande då man inte alltid kan lokalisera människor och ljud.
    Hon såg så nöjd på juldagen, hon var nog lite stolt över att ha oss där. Min son hade köp en väggklocka till sin farmor, fast hon inte kan se vad klockan är, men hennes var trasig och han ville inte att hans farmor skulle ha en trasig klocka på sin vägg. Det tog lång tid innan hon öppnade paketet. Länge, i flera timmar satt hon med det inslagna paketet i sitt knä och var gång någon gick förbi deklarerade hon förnöjsamt att hon minsann fått paket av sitt barnbarn.
    Jag hade i alla fall släpat med mig pepparkakor och glögg till andra sidan Atlanten och glöggen drack vi som sig bör, varm med mandel och russin, trots att det var 30 grader varmt. Är det jul så är det. Faster serverade en liten skvätt till de förbipasserande grannarna och varje gång hon stack en mugg glögg i handen på en ny gäst sa hon med stolt, på gränsen till skrytig, röst ”It’s nice, isn’t it? It’s a Sweeedish christmas drink!
    Så där satt vi i trädgården med familj och grannar till midnatt och käkade pepparkakor, drack rom och glögg och lyssnade på jullåtar i reggaetappning tills det var dags att smita hem till vårt och försöka somna trots att grannskapets tuppar hade battle och gal ikapp med varandra.

    SvaraRadera
  10. Mitt bästa minne är när jag var 3-4 år och min svägerska la ner hela sin själ på att göra pepparkakor med mina stora favoriter drutten och Gena. Hon ritade egna "formar" och sedan var det dekoration med russin och glasyr. Jag var överlycklig och glömmer det aldrig.

    Har länkat: http://annastipsblogg.blogspot.com/2010/11/pepparkaksformar.html

    SvaraRadera